Produktserie: Parfymörens guide till att skapa en fougère-not

År 1882 lanserade Houbigant den nu klassiska doften ”Fougère Royale”. Parfymören Paul Parquet skapade en fantasiaccord för att återge doften av ormbunke (Fougère betyder ormbunke på franska). Sedan dess har denna klassiska accord kopierats och vidareutvecklats till en hel genre av parfymer som fortfarande är mycket levande idag.

Kärnan i den klassiska accorden utgörs av lavendel, kumarin och ekmossa, som tillsammans skapar en fuktig, gräsig och lätt kryddig känsla av skogsbotten. Ekmossa är numera starkt reglerad, eftersom det senare upptäcktes att den är ett hudsensibiliserande ämne, men veramoss, huvudbeståndsdelen i ekmossa, är inte reglerad och är det bästa moderna och rena alternativet. Bergamott användes traditionellt nästan alltid i fougères för att skapa en ljus öppning. Pelargon och vetiver var också mycket populära och viktiga verktyg i fougèrens palett. Amylsalicylat kan användas för att ge en ”ren barberarsalong”-effekt, en tvålig glans som får accorden att kännas nytvättad snarare än robust (denna effekt har varit mycket framgångsrik kommersiellt). Dihydromyrcenol är en modern, vattnig och aromatisk doftkemikalie: den används ofta för att lyfta fougèren och göra den mer fräsch och samtida. Vid komponering är det värt att komma ihåg att kumarin och mossmaterial är kraftfulla — det behövs inte mycket. Fougèren är en mycket flexibel accord som kan anpassas i många olika riktningar efter smak. Vi rekommenderar att man doftar på några exempel på fougère-parfymer som referens.